Joe Meek är ett av de namn från musikhistorien som nämns ganska sällan numera, men som borde omtalas oftare. Han var en excentrisk man som under det tidiga 1960-talet utvecklade många inspelningstekniska begrepp som vi numera tar för givet. Exempelvis när det gäller överdubbning (det vill säga att göra pålägg på redan gjorda inspelningar, sampling (att klippa ut och återanvända delar av inspelad musik) samt inte minst hur man använder sig av eko- och reverbeffekter. Han gjorde det i en studio som han byggt i sitt eget hem.
Meek var en av sin tids mest omtalade producenter och spelade i den rollen in dussintals mer eller mindre framgångsrika artister. När man hört ett antal inspelningar han gjort, så känner man igen hans sound. Hans musikaliska gärning har i någon mån kommit att överskuggas av att han under sina sista år i livet drabbades av psykiska problem och till slut tog livet både av sig själv och kvinnan som ägde huset där han bodde. Det var år 1967, precis vid den tidpunkt då hans innovationer inom inspelningstekniken verkligen fick ett genombrott.
Meeks mest kända låtar som producent var instrumentallåten “Telstar”, poplåten “Have I the Right” med the Honeycombs samt “Johnny Remember Me” framförd av John Leyton. Av artisterna han samarbetade med är det egentligen inte några som fortfarande är välkända, även om låtarna i många fall är det. Det kan alltså vara värt att ta ett kliv tillbaka i musiken ibland för att värdesätta gamla musikers talanger. Noterbart ur det perspektivet är att Meek avslog förfrågningar om att jobba med bland andra en ung David Bowie, the Beatles i inledningen av deras karriär samt Rod Stewart. Han lyckades alltså med konststycket att tacka nej till framtida fenomen, inte bara en gång utan flera gånger om. Han var en speciell man, på flera sätt.
Till tragedin i historien, det var absolut inte detta som gjorde honom speciell – men det är en viktig byggsten i hans berättelse – om Joe Meek hör att han var homosexuell under en tid i Storbritannien då det fortfarande var olagligt. Många av de människor som var närstående till honom har i efterhand vittnat om att detta satte honom under hög och konstant press. Han blev ställd inför rätta för homosexualitet och vid ett tillfälle i livet också utsatt för utpressning. Vad som däremot särskiljde honom från normerna var hans märkliga intressen. Han blev till exempel besatt av att försöka kommunicera med de döda, en besatthet som ledde honom till att ställa ut bandspelare på kyrkogårdar. Han påstod också vid ett tillfälle att den då döde Buddy Holly hade kommunicerat med honom i en dröm.
Oavsett om han är ett känt namn eller inte så lever hans musikaliska uppfinningsrikedom vidare.