Musikens födelse är omöjlig att spåra. Ljud kan och har brukats på olika sätt av människan och djur alltsedan självaste begynnelsen och det går inte att bestämma någon tidpunkt för när detta började låta som musik. Enligt nationalencyklopedin härstammar de främsta källor man har att utgå från om musik från förr från de övre samhällsskiktens musikliv även om det finns undantag. Folkmusikens historia till exempel, som representeras av flera samhällsklasser.
Medeltidens musik
Medeltidens musikepok pågick mellan cirka 800-talet–1450 och musiken kan delas upp i två huvudtyper. Dels sakral musik som spelades i kyrkan och dels profan musik, som till stor del var ballader. Balladerna sjöngs främst av trubadurer och gatumusikanter och handlade ofta om kärlek eller diverse vardagliga ting. Vanligt förekommande var att kyrkan kopierade profana musikstycken och ersatte dem med sakrala texter.
Renässansens musik
I musiksammanhang pågick renässansen mellan cirka 1450–1600. Den utvecklades av franko-flamländska kompositörer och musiker av de nederländska skolorna som började anställas bland annat vid furstehov i Italien och övriga Europa. Renässansens främsta musikgenrer är motetten och mässan. Båda är former av polyfonisk vokalmusik vilket innebär att de är uppbyggda av flera självständiga stämmor. Under renässansepoken genomgick musiken i övrigt en rad förändringar. Till exempel växte instrumentalmusiken fram och i fråga om vokalmusiken internationaliserades musikspråket. Kompositörens roll blev också mer individualiserad. Johannes Ockeghem, Nicolas Gombert, Adrian Willaert samt Orlando di Lasso är några av renässansmusikens främsta namn.
Barockens musik
Barockens musikperiod varade runt 1600–1750. Det var under denna tid Vivaldi, Bach och Händel var verksamma. Utmärkande för musiken är bland annat generalbasen, att dur- och mollskalor blir mer populära att använda samt utdragna dekorerade melodier. Orkestermusik blev också under denna tid inne. Barockorkestern är symfoniorkesterns föregångare.
Klassicismens musik
Till den klassicistiska musiken hör klassiska mästerverk av Haydn, Mozart och Beethoven. De utmärkande klassicistiska dragen i denna epoks musik är bland annat elegans, symmetri, ökad variation inom enskilda musikstycken samt relativt korta melodier. Vidare uppfanns pianot under den klassicistiska musikperioden. Denna började ersätta cembalon i dåtidens orkestrar.
Romantikens musik
Romantiken var en tid då människan var trött på upplysning, rationalitet och pragmatism. Man ville åt det vilda och ostyriga och på romantiska kompositörer märks detta genom att de gick in för en friare struktur, mindre formell för att få musiken att återspegla kraftiga känslostormar och mystik. Framstående under denna epok var bland andra Chopin, Wagner, Verdi, Tjajkovskij, Dvořák, Grieg och Strauss. Epoken varade omkring 1815–1910.
Modernismens musik
Strax efter 1900-talets början började romantiken musik att övergå till modernismen. I vissa sammanhang kallas den modernistiska musiken för 1900-talsmusik. Modernismen står för en tid av experimentlusta. Man ville i många kulturella sammanhang bryta med traditionella sätt att göra konst. Därför kännetecknas modernistisk musik av att vara innovativ. Inom den klassiska musikgenren är Shostakovitj en av modernismens framstående. Dock är han inte typisk modernistisk då han strävade efter att vara mer nyklassisk.