I grunden är termen jazz en benämning på afroamerikansk dansmusik spelad av musiker från New Orleans och den lanserades i början av 1900-talet. Numera betecknar det främst en genre inom musiken som kännetecknas av en avancerad harmonik med blues, swing och så kallad synkop vilket står för förskjutning inom en takt. Vidare är så kallad call and response samt polyrytmik typiskt för genren. Polyrytmik innebär att minst två olika rytmer spelas till varandra och endast sammanfaller på det mest betonade slaget. Improvisation och personligt uttryck är väsentliga drag. Två exempel på kända jazzsångare är Ella Fitzgerald och Nat King Cole. Dessa har inspirerat en mängd efterföljande sångare. Den förstnämnda var till exempel vår svenska Monika Zetterlund djupt influerad av.
Jazz som motkultur
Jazzen blev stor på 1920- och 30-talen. Grammofonen och radion bidrog till att den kunde nå ut till övriga världen och blev grunden för en utvecklingsbar tradition, inom musiken unik. På många håll var jazzen som musikform utsatt till följd av att den till största del skapats av svarta musiker och att USA under denna tid var oerhört segregerat och präglat av rasfientliga uppfattningar. Till exempel uppfattades jazzen på många håll som skrämmande och/eller primitiv. Det ledde i sin tur till att jazzen fick ett särskilt symbolvärde som gemensamhetsskapande motkultur till våld och rasism.
Blues
Världens troligtvis mest inspelade folkmusik är bluesen. Den finns i ett flertal former och varianter och kan dels betraktas som en musikalisk form och dels som ett musikaliskt språk inom olika musikgenrer, inte minst jazzen. Som musikalisk form representerar den som vanligast en så kallad tolvtakters blues och kan delas in i många underavdelningar. Countryblues, stadsblues och classic blues är några exempel.